Dr. Hauschka

Viste du att Dr. Hauska har sina egna plantage med örter och växter. Och om dom saknar någon växt köps de fair trade. Inte nog med detta, det ska va riktigt bra grejer sägs det. Så idag bestämde jag mig för att ge upp rosa Biotherme så mitt samvete kan vara rent samtigt som min hud ska få bli ren och fin. Gör det du med.
I go from bad Biotherme to good Dr. Hauschka, my conscience and skin can now be clear.

Om en stund kommer Josse! Det ska bli riktigt skönt att träffa henne igen. Och kul! Vet itne vad vi sak göra, men det kommer vara prat och vin inkluderat i vilket fall. Hon har varit i sydost Asien sen den 13 mars, hon lämnade sverige en dag tidigare än mig. Jag har en souvenir till henne, det är en färglad nyckelring där det står: My friend went to Costa Rica. All I got from her was this lousy Key ring! HAHAHA den är ju jätterolig. Hoppas hon blir glad.
My friend Josse is coming today it'l l be fun and we're gonna drink wine.

Nu ska jag ge en bildresume av hur tiden varit sen jag började jobba och sånt.
Picture time!

Värnhemsgatan 2A. Top floor on the left side, 3 windows.Yes, this is where I live with Hassan and Magnus Wallengren.

The Rörsjö park and church.

Hassan is doing great

Went for dinner with friend Lina. Fancy girls Fancy restaurant .

My college Tobbe. He is playing in a fantasticly good metal band. Here on KB in Malmö.

I was having one of this camera experementing nights...

Home sweet home

Beutiful flowers all over

And biking through Smyge to Grandma

followed by dinner

flowers all over the place

And then heading back home to Malmö, still experimenting with the camera...

agria

Hassan Olsson-Wallengren är en nytillkomning på Värnhemsgatan 2 A, sedan måndag den 7 maj 2007. Han föddes, ska vi säga 20 februari 2007? På Bohult vid Havgård norr om N.Grönby. Av 15 kattungar (3 mammor) var han den absolut finaste! Han var tingad, men tanten som ville ha honom kom ju aldrig o hämta han. TUR att jag och Magnus finns :) Hassan är en sann glädjespridare och får mesta och bästa kärleksvård här himma. Titta bara! Nu ska man ju bara bestämma sig för vilken försäkring han ska ha. Klart han ska ha en försäkring! (har du tips om vilken slags ; bas, livs eller whatever från agria, dra dig inte från att berätta)

titta så liten han är!

sovande

Nu ska jag väcka honom, dags för lunch (idag oxkött i gele). Han sover som en stock efter att ha dribllat konstant med en hård, färglad boll med bellror i en timme. Han har ganska bra fotarbete för att vara så ung.

För övrigt kommer Josse hem om en vecka, det ska bli kul. Och jag ska börja jobba lite nätt igen imorron, lördag. Och jag och Magnus ska äta sushi kl 12.30. Han jobbar förresten halvtid i 2 veckor. Då har vi mycket tid för Hassan och en del fika, det är skönt.

HONDURAS, Copan, Utila, Comayagua, NICARAGUA, Leon, COSTA RICA, Peninsula Nicoya, Santa Elena, Monteverde and NEW YORK

Lååånga resor genom Honduras och Nicaragua väntade oss efter Guatemala. Stoppet i Copan var ju till för att se Copan Ruinerna, men jag och Magnus bestämde oss för att det minsann räckte med museet efterosm det var för dyrt inträde och ruiner kända för all konstverk istället för höjden på templena. Så jag tog Magnus på en Maya tur på museet i Copan, han lärde sig mycket och tyckte det var jätteintressant. Ett tu tre var där ju en proffessor bredvid oss och ville rätta alla mina fel och berätta allt han kunde om vartenda stenbit. det ville han ju såklart ha pengar för när han va färdig märkte vi.

Mot Honduras karibiska kust efter Copan. Hamnen i La Ceiba var så lugn och fridfull, inga problem tänkte jag med båtturen ut till Utila. Jag hade ju fel. Det var hemskt och jag började gråta. En amerikansk gammal fiksare skrattade åt mig efter resan och kommenterade "it happens to evryone sometime, Here, let me give you a pill for your trip back". Och då hade jag inte ens kräkt, men det var ju en snäll gest.
Utila var lite som Caye Caulker (och alla andra karibiska öar för den delen) men lite större, lite skitigare och lite mer turister.
Alla ville ut o fiska o äventyra o grejjer men jag had e ju grejjen för mig o Magnus: en öde liten liten ö mitt ute i karibiska havet för en dag! Det fixa man ju, men då helt plötsligt ville typ alla som inte skulle dyka följa med. Men det blev härligt ändå och Magnus fick sitt snorkeläventyr på köpet.

Hamnen i La Ceiba. Titta, inga vågor alls liksom

rolig att klättra på

så här liten va ön. gå runt den på 4 minuter kunde man göra

prickarna i vattnet är vi med en back öl i mitten. man e ju inte dum

Vidare in i honduras. Nattligt besök och hemska bråk i knark o horkvarteren i Comayagua. Vill inte prata om det.

Iaf, sen var vi ju i Nicaragua! Stor dramatik vid gränsen, men det var roligt till skillnad från nattbråksdramatiken. Fråga mig om du e nyfiken.
Vi åkte till revolutionärhistoriska Leon och tittade på väggmålningarna med roliga (inte roliga som haha) budskap och bara gick runt och sög upp historia som torra svampar.

En helt vanlig bensinstation i Nicaragua

heja sandinisterna

katedralen med lejon framför, för det är ju Leon.

gissa presidenten under foten

från stenåldern till nutid på en endaste vägg. Dom e otroliga dom där nicaraguanerna

Efter hemskheterna i Comayagua och många irritationer lämnar jag och Magnus gruppen och gör Costa Rica Istället. Att lämna Nicaragua och komma in i Costa Rica var inte det lättaste för mig och Magnus. Nadja had eju l'mnat falska uppgifter om hur vi skulle göra. allting e Nadias fel såklart. Några onödiga taxiresor och fulllastade bussar senare var vi på peninsula Nicoya i Costa Rica. el Coco gav vi en chans men fy nä, där kan man ju itne stanna. Lågsäsong är ju bra, men El Coco...nääää.

El Coco.

Vi blundade och blädrade i footrpintboken och satte fingre omedvetet på SAMARA. Oxå på nicoya.
Det va bra gjort. För där trivdes man ju som fisken i vattnet. helt ensamma var vi på den jättestora stranden och bodde hos kanadensiska knarkande Brian. Vi gjorde absolut ingenting i många dagar. red, sov, pratade om Brians tid i fängelset och annat rogivande gjorde vi.

Det var för övrigt första gången magnus red. Han fick den snabbase hästen och jag den finaste (jag fick själv välja). VI galloperade i ösregn på stranden! Och jag fick ju rida upp jämte magnus o stanna hans häst för allt han kunde göra var att skrika. STANNA HÄSTEN ANNA! haha roligt.
Hästar i Costa Rica verkar bo lite överallt. Inte i ett stall eller så, nä dom hänger helt enkelt lite överallt på gator, i trädgårdar, på stranden och i buskar. flera lösa hästar följde ju efter oss i proncip hela ridturen tills dom hittade några andra hästar dom kunde hänga med.

Jag o mina hästhistorier.

Fina tider.

nöjda o glada med vad slumpen hade att erbjuda, Samara, mmmmm

samma måde som hemma

Bodyboarding hade jag aldrig gjort förut men jag boarda ju som ett proffs!

Casa Brian

rida på stranden. det kan du ju fortsätta drömma om

Monteverde ligger mitt i landet ovanför San Jose. Så det var ju en bit från Nicoya och resan dit var spännande. 1. vi stod ju på felbusshålplats och köpte nästan fel biljetter. 2. väl vid panamerican highway (en väg som går genom centralamerika, lika stor som den mellan trelleborg o smyge ungefär. en helt vanlig väg helt enkelt, highway vet ja inte vart dom fått ifrån) gick det bara en buss om dagen till monteverde. 3. vi missade ju den. MEN det var ju en fixpajsare som oxå missade den! han bara - vänta lite, det här fixar jag. 5 minuter senare har han bytat om till sin polisuniform, går ut på vägen o stnnar en bil. Bilen kör oss den bergiga vägen ända upp till monteverde. utan problem liksom! Dom betedde sig som om det var helt normalt.

Magnus och polisen Frank i skåpbilen vi fick åka i gratis

Jaja. Monteverde var ju något utöver det vanliga. Berg med molnskog liksom. Där åkte vi ziplining över bergen. det gick fort och det var långa banor. Magnus spottade från högsta punkten och jag skrek av lycka.

man får hjälp såklart vid varje av och på stop

magnus i full fart

weeeeee

det molnar till snabbt i en molnskog

Och Sen va man ju i New York. Såg frihetsgudinnan, empire state building, åt dunkin dounuts och drack Ben & Jerry milkshakes, handlade 2 I Love New york T-shirts och en kortlek. Allt från New Ark och på 2 timmar. weeeee.

New Ark i New York

Antigua, Chichicastenango, Lake Atitlan, Panajachel, Santa Catarina, San Antonio, Santiago Atitlan and back to Antigua and V.Pacaya

Mkt bilder, lite text. Från Rio Dulce åkte ja åter upp i bergen, till Antigua. Antigua är Guatemalas gamla huvudstad, omringad av vulkaner och är väldigt mycket finare än alla andra städer i Guatemala. Påminner en del om San Cristobal de las casas med kullerstensgatorna och alla rena o färgade hus. Mysigt. Jag var på en jade fabrik. Där lärde jag mig mycket om den gröna stenen jade. Det är stenen som maya använde för att smycka sina kungligheter. Jag träffade oxå Emily och Richard en sista gång innan de for till Bolivia. Det var en lång men rolig kväll fylld med vettigt prat.

Jag på Cheviche Mex i Antigua. Man kan säga att det blev mitt favorit ställe i Antigua. 3 bord, 6 stolar, klotterfyllda väggar och goda buritos för 10 kr. Det var ju hit jag tog Magnus när han kom oxå. Det var stängt, men hallå, äger va ju sjysst och slppte in oss två. Sen kom hans familj med barnen och en hundvalp som lekte jaga varandra på golvet (jag va oxå med). Sen bajsa hunden.

Hejdå Richard och Emily!
(jag fick en fin avskedspresent av Richard. Kerrie fick ett snickers. haha.

Från Antigua åkte jag till Chichicastenango. En liten stad med mkt maya kultur kvar och kyrkgolv och trappa var täckt med blomblad, men ja missade döda kuyckling cermonin. trist. Istället för att kolla in fler kyrkor där går man oi handlar på den gigantiska marknaden. Det var kul. Men jag var tvungen att gå ensam för att våga pruta. När jga mötte gruppen igen o visade vad jag köpt och till vilka priser tappade i princip alla hakan och fick mig att skämmas. Men vaddå då, det var ju dom som sa till mig att jag skulle pruta! folk.

Amy och Kerrie äter pollo 0 papas fritas på marknaden i Chichicastenango. Friterad kyckling och pommes.

Vidare till Lake atitlan. Lake Atitlan tyckte jag var det finaste toppet på hela resan. En enorm insjö också omringad va vulkaner och små mysiga byar med jättefinklädda folk. Jag bodde i Panajachel som var lite större och mer turist vänligt. Därifrån tog jag och några till en båt runt hela sjön för att titta på omgivningen och klä upp mig. Det var de finaste kläder nånsin! (jag skojjar inte)
Jag var och hälsade på den lokala guden Maximon också. Det var en annorlunda gud må jag säga. Full och fulklädd.

Lake Atitlan

Finklädd. Jo, folk i centralamerika är faktiskt kortare än mig.

Maximons bostad in till höger bakom skynket. Han skulle snart flytta, han bor bara på ett o samma ställe i ett år.

Färdig med lake atitlan och tillbaka till antigua. Har jag förresten sagt att man åker chicken busses överallt? Det är kul och man kommer nära inpå folk.iiih. Jag fick ett armband och lite piroger av en tjej som verka avguda mig, det va intressant, jag låtsades förstå vad hon sa.

Såhär fina är vissa av bussarna. Andra inte så fina.

Som jag längtat till den dagen! Satt och pratade sheep och cheap med mina medresinärer och ett tu tre står magnus bakom mig med största smajlet :) - Its like in the movies! utbrast Amy. Alla hade laddat för en rejäl utekväll den kvällen. Vi gick ut till salsa och reggaeton ställe och hade kul. Men efter en timme el två upptäckte man ju att alla hade lämnat mig o magnus. förstår inte var deras pepp tog vägen, men peppen kom till mig o mange istället som hade desto roligare.

Jessy, Kyle och mANGE pANGE

Magnus första äventyr fick bli volcan Pacaya. En livs levande! Det var en lång bit att vandra, men det vakul. På vägen red tjocka japener förbi oss på hästar, typiskt dom.

Lämnat skogsvandringen, påbörjar det karga berget. Låååång bit kvar till toppen.

Till vänster lava. Här va det kallt och blåsigt.

aj aj aj så varmt där va. Jo jo jo, vi går på lava.

Simon tog tillfället till akt och grillade godis. I samma veva ramla han och brände upp delar av handen samtidigt som han skar sig i benen. (det är samma kille som alltid glömmer passet och går vilse)

En lättnadens stund väl nere från lavan. Nu väntade ju bara en timmes vandring genom skogen i totalt mörker.

Pacaya var inte ensam vulkan i området